Genom en regression kan man i ett avslappnat och meditativt tillstånd få kontakt med sina glömda eller förträngda minnen bakåt i tiden. Allt vi varit med om och upplevt finns lagrade i vår minnesbank och våra celler. Vi kan bara inte komma ihåg allting. Jobbiga saker man varit med om som barn kan kännas så obehagliga att man istället slår på en avstängningsknapp som en slags skyddsmekanism för att radera hela händelsen. Det som händer då är att man på det medvetna planet inte har något som helst minne av det som kan ha skett, det har blivit en totalförnekelse.

Man kan också ha diffusa glimtar eller känslor av nåt men kan inte sätta fingret på det. Eller så tycker man sig veta att man varit med om något trauma i det förflutna men är osäker på om det är fantasi eller verklighet. Vilket stadium av förträngning man än må befinna sig i, ligger ändå minnet kvar i det undermedvetna,  i minnesbanken och under en regression kan det vara möjligt att få upp detta till ytan - till den medvetna delen av minnet. Kanske har man utvecklat fobier eller rädslor som verkar irrationella eller förminskar kvaliteten på något livsområde. Att minnas och få möjlighet att gå igenom upplevelsen på nytt kan lösa många blockeringar och ge en större förståelse för olika reaktioner man har.